Känslan för kvalitet och för råvaran kom med modersmjölken för Pierre Ekelöf. Idag driver han som tredje generationen familjeföretaget Cecil i Vetlanda. Med ena foten fast förankrad i den svenska konditoritraditionen letar han ständigt nya idéer och inspiration. Vid sidan av det dagliga arbetet håller Pierre fullbokade kurser i modern konditoriproduktion. De få timmar på dygnet som blir över ägnar han gärna åt sin andra passion - alpin skidåkning.
För Pierre börjar det nästan alltid med en råvara. Utifrån den föds idéer och recept, ofta genom små tillfälligheter.
– Det kan räcka med väldigt lite för att tankarna ska börja snurra. Som när jag skulle göra tarten här. Jag hade bestämt mig för att den skulle innehålla chokladmandelkräm. Bredvid mig på bänken stod sedan en glasburk med syltade apelsinskal. Då slog det mig att varför inte göra något med dem, säger Pierre.
Få som gör mousse på riktigt vis
Kärleken till råvarorna har gått i arv i alla generationer Ekelöf, som hunnit bli tre till antalet i företaget. Nu, precis som på farfar Kurts tid, handlar det om en stark yrkesstolthet, om att välja vilka produkter man jobbar med och om att tillverka allt från grunden. Det gäller såväl de spanska mandlarna som den hemmagjorda vaniljkrämen och fruktmoussen. Hos Cecil tillverkar man till och med sitt eget vaniljsocker.
– Om man tar mousse som exempel, är vi tyvärr ganska få som gör den på riktigt vis. Som jag ser det förstör man upplevelsen om man serverar en mousse gjord på pulver. Kunden får aldrig chansen att känna vad det verkligen ska smaka och vad det är man faktiskt betalar lite extra för. I slutänden förstör man bara för sig själv på det sättet, säger Pierre.
Kvalitetstänket är en central del i de kurser han håller i samarbete med Kobia. Det brukar bli ett par i månaden, med teman som moderna bakelser och bröllopstårtor. Pierres kurser brukar snabbt bli fullbokade och ofta får man fylla på med extratillfällen. Att leda kurser ger också väldigt mycket tillbaka.
– Det är jätteroligt och inspirerande även för mig och ett bra sätt att bryta vardagen. De som kommer är ju så motiverade och intresserade, så det brukar bli väldigt givande samtal. Jag lär mig massor själv, säger han.
Anpassa idéerna för dina behov
Genomgående i Pierres sätt att arbeta är helhetstänkandet och insikten att faktiskt få tillbaka på den tid, kraft och de pengar man investerar i arbetet. Det gäller såväl produktionen som butiken och serveringen. Även på sina kurser brukar Pierre avsluta med ett samtal kring ekonomi och lönsamhet.
– Det är viktigt att man tänker till på den punkten och faktiskt räknar på produkterna. Och att man får rationalitet i saker. Hela vägen från att du står och producerar till att produkten ligger i disken gäller det att ha ett tänk som går igen. Det ska bli så bra som möjligt utan att det skenar iväg i tid och kostnader, säger han.
Samma slags tänkande, menar Pierre, går igen när det gäller det viktigaste kapital man som hantverkare har - sin yrkeskunskap.
– På ett eller annat sätt kostar det ju att ta till sig kunskap. Det måste du sedan få betalt för, säger han.
En annan viktig faktor är fantasin och förmågan att tänka kreativt. Allt man lär sig på en kurs måste inte användas precis som man lärt sig det, menar Pierre.
– Det är något jag gärna trycker extra på. Ta till dig kunskap och tekniker och utveckla dem på det sätt som passar dig och din verksamhet bäst. Här kan jag märka att en del har problem ibland, säger han.
"Jag blev helt såld"
Att bli bagare och konditor var ingen självklarhet för Pierre. I gymnasiet valde han ekonomisk linje och hade siktet inställt på helt andra saker än bröd och tårtor.
– Jag har heller aldrig blivit pushad in i yrket av mina föräldrar utan kunnat göra precis vad jag velat.
Efter gymnasiet hoppade han in för att jobba tillfälligt i butiken. När en plats blev ledig i bageriet bestämde sig Pierre för att prova.
– Då tvärvände det. Jag blev helt såld, säger han.
Sedan följde en tid av experimenterande. Det mesta hamnade i papperskorgen men pappa Torbjörn hade stort tålamod.
– Han såg att jag hade ett brinnande intresse och lät mig hålla på. Han insåg att det skulle betala sig i längden, säger Pierre.
Även tiden ute i butiken ser han idag som en värdefull erfarenhet.
– Det gav en förståelse för hur personalen där har det och vilka utmaningar de möter. Stressen, vad kunderna frågar efter och hur de beter sig. Jag lärde mig jättemycket på det.
Själv älskar Pierre att ha det hett om öronen. Då fungerar han som bäst.
– Jag får en kick när det händer mycket på en gång. Sådan är jag även privat. Jag engagerar mig i tusen saker och blir rastlös av att sitta still.
Under några intensiva år i slutet av nittiotalet tävlade Pierre mycket, bland annat i Tårt-SM, som han vann, och föregångaren till nuvarande Årets Konditor, Sankt Honorémedaljen.
Att våga visa upp sig, eller bara visa sig, är något många bagare och konditorer är lite rädda för. Det är synd, tycker Pierre.
– Det kan vara så enkelt som att själv gå ut och fylla på i disken. Det ger en jättebra chans att möta kunderna och för dem att ställa frågor. Själv har jag ibland suttit ute i butiken och jobbat med dekorationer till bröllopstårtor. Då kommer väldigt många fram och pratar, säger Pierre.
Idag arbetar Pierre sida vid sida med sina föräldrar. Ansvarsområdena fördelas naturligt, utifrån intresse och fallenhet. Förutom huvudansvaret för produktionen har Pierre lett planeringen och renoveringen av butiken och serveringen. För kallskänken ansvarar mamma Berith medan ekonomi och bokföring sköts av pappa Torbjörn. En gång i tiden stod alla tre generationer Ekelöf sida vid sida och jobbade.
– Ja, det gjorde vi faktiskt några år innan farfar gick i pension, säger Pierre.
Bland projekten som ligger närmast i tid hos Cecil finns en utökad satsning på matbröd och inköp av en stenugn.
– Vi kommer att vara tre i produktionen, vår duktiga bagare och konditor Michaela, pappa och jag. Tanken är att vi ska rotera uppgifterna lite sinsemellan, så att alla jobbar både i bageriet och konditoriet, säger Pierre.
Modernt tänkande och experimentlust till trots är en enkel bulle eller ett wienerbröd kanske det Pierre uppskattar allra mest om han får välja.
– Om det är något jag bara kan ta och äta sådär är det något av dem. Det är ju så gott och doftar så underbart! Från att inte ens ha tänkt på wienerbröd kan jag helt plötsligt stå där med ett i handen, säger han.